Om snubbar

Nu kommer jag med en lite pinsam text om feminism bland annat, men häng med en liten stund i alla fall.
Inledningsvis har jag funderat på det här med tolkningsföreträde. Jag stödjer konceptet, men det finns lite olika åsikter kring termens utsträckning. Jag tolkar (kanske felaktigt) begreppet ordagrant, och vill hävda att om det finns ett tolkningsföreträde så finns det rimligtvis också ett tolkningsefterträde. Vissa anser dock att tolkningsföreträdet innebär ett tolkningsmonopol. Jag har egentligen inga problem med att avstå från att ha åsikter i många frågor, i och med att jag har fler privilegier än jag orkar lista. Men jag föreställer mig också att jag kan lämna ett ödmjukt inlägg så länge det jag har att säga är någorlunda vettigt. Och det jag kommer säga nu, säger jag också för att en del av de som tycker att detta är pinsamt är män som inte för världen kan föreställa sig att man som man kan vara feminist. Snubbar som är övertygade om att man måste ha en underliggande agenda om man uttrycker åsikten att kvinnor är människor och inte objekt. Så här kommer det:
Kära män. Jag är så trött på att dela kön med er. Jag är en 21-årig snubbe. Det finns massor av oss. Verkligen sjukt många. Det borde egentligen inte gå ihop befolkningsstatistiskt sett. En ganska stor del av oss män har jag i alla fall väldigt svårt att relatera till. Jag är trött. Jag är trött på alla pungsvettiga rasistgubbar och alla hypertona vita medelålders män som får en hjärnblödning om man cyklar på fel sida vägen eller uttrycker sig ifrågasättande om mjölk. Jag är så trött på er alkoholstinta slemansamlingar som beter er som en grupp hyenor över ett kadaver när en kvinna är i närheten. Ni (vi) har haft er (vår) tid i rampljuset. Snälla sluta vara så jävla creepy och gå hem och gråtrunka som vanligt folk istället.
Jag vet fan inte vad man ska göra. För ett tag sedan såg jag filmen om Malcolm X. I en scen i filmen är det en tjej som frågar Malcolm om vad en vit person kan göra för att stödja svartas rättigheter, varpå han svarar ”ingenting”. Och jag känner kanske att det ligger något i det; att man inte kan göra så mycket för en utsatt grupp förutom att inte motsätta sig den. Även när det gäller feminism. För visst är det lite pinsamt när snubbar ska uttrycka sig om feminism. Jag kan så klart stödja rörelsen, men det blir väl lite dumt och kontraproduktivt att som man lägga sig i debatten och börja mansplaina och ha åsikter om något man inte är subjekt i. Men jag vill bara använda mitt eventuella tolkningsefterträde för min tirad här.
I Sverige badar vi ofta i stolthet över att vi är så jävla progressiva. Pappaledighet och så vidare. Och visst, jämför man med resten av världen stämmmer det hyfsat bra. Men sedan slås jag av tanken att Sverige inte ens har haft en kvinna som statsminister. Att Sveriges historia av demokratiskt valda ledare är helt bestående av vita män. Nu har ju flera partier kvinnliga partiledare, så det lär väl inte dröja allt för länge förrän det blir av. Då blir min nästa fundering att det av någon anledning känns ganska avlägset att ha en icke-vit statsminister i Sverige. Ska vi inte skämmas lite över att USA ligger före oss på den fronten? Detta land som nu för tiden har en president som med stolthet uttalat sig om att förgripa sig på kvinnor, och som gladeligen skakar hand med medlemmar i KKK.
Jag skriver till viss del detta i ljuset av mediaaktiviteten kring sexuella trakasserier på nätet. Och jag funderar på vad det egentligen är som får män att bete sig på de allra sjukaste sätten. Uppmärksamhet? Mindrevärdeskomplex? Ett faktiskt desperat försök till att få ligga? Ett aggressivt försvar mot sin upplevt minskade dominans? Jag har svårt att hitta en förklaring till beteendet utifrån någon av dessa teorier.
Jag tror att det helt enkelt är ett impulsivt behov att utöva makt, och jag tror att ett flertal av gärningsmännen är psykopater. Nu befinner jag mig givetvis inte i någon position att utfärda diagnoser, men jag kan drista mig till ett flertal egenskaper dessa personer besitter. De är aggressiva, empatilösa och manipulativa. De har en total avsaknad av skuldkänslor och ansvarstagande för sina handlingar. De har ett högt behov av uppmärksamhet och stimulans på kort sikt i kombination med hög impulsivitet och dålig självkontroll. Samtliga av dessa egenskaper råkar värderas högt i Hares checklista för psykopati. Jag tror därför att det är farligt att tala om näthat i denna situation, för det är att få problemet att låta mindre än vad det är. Det här är människor som givna situationen i många fall inte skulle dra sig från att utföra de handlingar de hotar med. Det här är inte vanliga män som blir lite kränkta. Det här är inte näthatare, det är våldsamma individer, sexförbrytare och psykopater. Inga kommentarer kommer dessvärre hjälpa till att motverka deras framtida beteende när det gäller en viss allvarlighetsgrad. Nu borde kanske inte jag uttala mig om vad man ska göra i dessa situationer, men det bästa man kan göra i dessa situationer är att polisanmäla i så stor utsträckning som möjligt, och att hänga ut de som trakasserar. Fortsätt rikta uppmärksamhet mot problemet, så kommer det kanske hända något, läggas lite mer resurser, eller jag vet inte, att man kanske egentligen faktiskt eventuellt kanske skulle kunna straffa de som begår brotten. Men det kanske var optimistiskt tänkt. Slut på harang.