Till min älskade säng

Sängen är en ädel möbel
Ägs såväl av rik som pöbel
Står dig trogen år för år
Kärlek dör, en säng består

Föder vackra sköna drömmar
Läker alla sår som ömmar
Värd varenda liten peng
Mitt kungarike för en säng!

Ursprungsplats för barnaskaror
Skyddar dig mot mörkrets faror,
dagens jäkt och livets snaror
Fina investeringsvaror

Natten sträcker ut sin arm
Täcket täcker ömt din barm
Kudden smeker varmt din kind
Likt en somrig sydanvind

Att sova är den bästa gåvan
Varje natt ett skänk från ovan
Ger dig styrka, kraft och liv
Det finaste av tidsfördriv

Kaffe

Själens bränsle, livets vatten
Äro kaffet, mörkt som natten
Liksom kärlek ljuv men bitter
Morgontimmens dryck besitter
Den kraft som får oss att förmå
Att igenom livet gå
Att på benen stadigt stå
Att trötthetens demoner slå
Vad vore världen utan java
Roligt som ett bad i lava
Du jord, du sköna fagra gröna
Har oss skänkt miraklets böna
En liten kopp utan dess like
Som väcker mig ur dödens rike
Substansen gör mig glad i hågen
Koffein – den bästa drogen

Till Zara Larsson

Zara Larsson, vilken kvinna
Värd att kallas en gudinna
Livets största sorg den är
Att du ej alls vet vem jag är
Vad skulle jag ej för dig göra
Alla världens vägar köra
Alla vilda eldar röra
På sireners lockrop höra
En dröm det vore att med dig vara
Men en livlig fantasi ack bara
Så jag önskar endast att förklara
Min kärlek för dig, underbara Zara

Ode till de borttappade hårsnoddarna

Du tygbeklädda gummiband
Som nyligen låg i min hand
Har nu flytt från detta land
Till oändlighetens karga strand
Du tar dig dit du själv behagar
Fri ifrån fysikens lagar
Desperat och hopplös jag dig jagar
Utan framgång i dystra dagar
Snodden som ifrån mig snoddes
Som i min ficka ligga troddes
Som inte fanns trots skallgång gjordes
Och ingen vinst i land alls roddes
Uppgiven och fast i snåret
Utmattad jag tappat spåret
Fann jag nu med salt i såret
Att snodden alltid fanns i håret

Mamma

Jag träffade dig för första gången
Nittonhundranittiofem
Du gav mig kärlek
Du gav mig trygghet
Du gav mig ett hem
Jag sörjer att jag inte kan minnas
Allt vi gjort tillsammans
Men det vi har kommer alltid finnas
Inom mig, älskade mamma
Jag träffar dig för sällan
Och hoppas att du kan förlåta
Att jag inte är hos dig
När vi bara vill gråta
Dina problem är mina
Mina sorger är din börda
Men det fina är värt det dubbla
När vi vår lilla glädje kan skörda
Jag älskar dig nu och för alltid
Jag kommer sakna dig när världen fallit
När mörkret kommer och det blir för kallt
Kommer du lysa upp mitt liv och göra allt
Så mycket bättre
Så mycket varmare
Så mycket ljusare
Jag älskar dig
Jag älskar dig.

Stå ut

Vi borde inte stå ut
Vi är för starka för vårt eget bästa
Vi borde inte kunna bära bördan
Av svält, krig, fattigdom,
döende, elände
Pest
Ett hjälplöst skrik av bottenlös
Panik
Vi borde inte överleva
Tanken av att andra dör
När folk torteras gröper vi ur
Inälvorna från vår
Empati
Skrapar våra trasiga naglar
Mot trasigare väggar
Som kryper närmare
Kvävs i skriken
Alla slaktas

Vi är varandras speglar
Vi kastar omkring
Ljuset från andra
Som kastar iväg
Ljuset från oss
Allt försvinner
Inget tas upp
När ljuset tar slut
Finns vi inte

Varför vill vi så gärna
Förstöra det vackra
Skada andra och
Förstöra oss själva
Skära våra vrister
Vräka i oss
Rakblad
När speglarna krossas
Fler reflektioner
Ljuset försvinner
Alla slaktas

Men vi står ut