Perspektiv

Att alla är lika men också olika kan vara lite svårt att begripa.
För att göra det lättare att förstå våra liv kan man se världen ur ett jag-perspektiv.
Om jag hade gått på illusionen om att jag bara har mig att tacka för mina framgångar, hade jag kunnat vara kapitalist.
Om jag från födseln hade blivit varnad för människor som inte ser ut som jag, hade jag kunnat vara rasist.
Om jag hade haft lite annorlunda gener, hade jag kanske mått bra.
Och kanske hade jag varit helt ignorant, om jag alltid hade fått allt jag ville ha.
Så när jag tittar på tiggaren, knarkaren, alkisen i parken,
tänker jag att det kunde varit jag där på marken.

Om att vara man

”Att vara vit man är kanske det svåraste man kan vara.”
Det här är ett citat från TV-serien Juicebaren. Jag tycker att det är ett bra citat för det stämmer väldigt bra. Det är extremt svårt att vara vit man i dagens samhälle. Jag vill fortsätta med ett till citat, den här gången från den goda boken. Det här är från Lukas 18:25: ”For det er lettere for en kamel å gå gjennem et nåleøie enn for en rik å gå inn i Guds rike.” Av någon anledning var det första förslaget på Google på norska och jag orkade inte leta vidare så man kanske får ta hjälp av en tolk. Jag tror att alla män kan känna igen sig i det här. Har man pengar, eller är så här omysigt priviligierad är det omöjligt att komma till himlen. För en kamel kan inte ta sig igenom ett nålsöga, det går inte för den är alldeles för stor. Och det känns inte så kul att inte få komma till himlen bara för att man fötts med fel förutsättningar. Det vi vita män får stå ut med, den konstanta skulden för vad man är, är mycket värre än att födas in i ett samhälle vars struktur förtrycker en från vaggan till graven, gör det svårare att få jobb, ger lägre löner, diskriminerar och trakasserar. För man får i alla fall komma till Guds rike efteråt.
Som vit man kan man inte göra rätt. Allt är fel. Man får inte vara tuff, för då är man macho. Och man får inte vara en känslosam kille, för då görs man till åtlöje. Oavsett hur man gör är man dömd att bli kritiserad av tjejer och hamna i utanförskap som skärrar en för livet. Jag har umgåtts med tjejer som använder tinder, och det finns inget man kan göra rätt. Man får inte gymma, man får inte fiska, man får inte ha djur, man får inte spela gitarr och man kan inte skriva någon acceptabel beskrivning om sig själv. Vi blir påhoppade vad vi än gör. Man får inte ens vara feminist om man är pappa. Eller sitta i split i soffor.
Försöker man skrika komplimanger till tjejer på gatan mitt i natten tycker folk att man är creepy. Samma sak om man skickar mer än tio obesvarade meddelanden per dag eller om man ger kärleksbrev till sina ex.
Om man tänker efter så borde vi faktiskt få högre löner, för vi måste betala mer inträde till vissa klubbar. Vi måste antingen raka oss eller ha väldigt bra gener för ansiktsbehåring. Vi måste äta proteinpulver för att uppfylla skönhetsidealet, och proteinpulver är faktiskt jätteäckligt.
Slutligen så måste vi stå ut med internationella kvinnodagen. Vet ni hur jobbigt och exkluderande det känns att inte bli hyllad varje dag per år? Och är det verkligen för mycket begärt att få alla nobelpris och oskarsstatyetter?
Att vara vit man är nog det svåraste man kan vara.